I Somerset Maughams noveller rör sig berättaren lika hemtamt i London och Monte Carlo som i Vladivostok och Petrograd. Handgreppet är inte nytt, men ingen har tidigare nått sådan virtuositet: historien rullas upp av en utomstående berättare, som har sett det mesta och en gång för alla lärt sig att "det normala är det mest sällsynta i världen".
Att läsarna tolkat detta som ett porträtt av författaren är förståeligt berättaren är ju uppenbarligen densame i novell efter novell.
Lotusätaren och andra noveller innehåller klassiker som Pärlan, Herr tvärsäker, Kyrkvaktmästaren och Tre tjocka damer i Antibes.
Översättning: Lars Hansson.

Att ibland fösjunka i Maughamnovell är att rena sinne och hjärta. Det är inte viktigt att minnas handlingen; faktiskt glöms den gärna, kanske en förklaring till att en novell efter några år omläses som ny. Det är sättet: bara det nödvändiga finns med. Och man förstår att de människor man dagligen råkar är en sorts teman med ett fåtal variationer, och att något värdefullt finns i det.
Gunnar Lundin i Nya Wermlandstidningen 1/7 1992