Konstnären Lars Olof Loeld kan beskrivas med en serie paradoxer: han är upplysningsmannen full av sinnrika hemligheter, bildmakaren som vill att betraktaren ska göra bilden, den stränge geometrikern som ägnar sig åt naturlyrik, den lärde vars konst inte avkräver betraktaren lärdom, den känslige stämningsskaparen som vädjar till vår förmåga att lägga intellektuella pussel med det vi ser. (Carl-Johan Malmberg, SvD 8/5 2009)