Gunnar Ekelöf (1907–1968) är en centralgestalt i den svenska 1900-talslyriken. Att läsa hans dikter är att än befinna sig i den svenska skärgården, än i det gamla Bysans. Som språklig förnyare är han en aldrig sinande inspirationskälla, och hans tankediktning talar med sitt djup, sin enkelhet och sina hisnande visioner till varje människa.