Svenskens förbund med vildmarken och skogen har alltid varit stark. Där finns vårt ursprung: för bara några generationer sedan bodde den genomsnittlige svensken i en folkfattig skogstrakt. Sverige är tillsammans med Finland det land i världen som har mest skog per invånare. Skogen genomsyrar vår konst och litteratur, vårt språk och våra namn: var och varannan av oss bär trädnamn: Lindgren, Björk, Grankvist, Ahlberg. När vi drömmer mardrömmar syftar vi på den skogskattlika Maran, när vi får panik åsyftas skogsguden Pan. Vår syn på skogen är kluven: på en gång ber vi ovänner "dra åt skogen" och drömmer om "guld och gröna skogar". Skogen har varit både skrämmande obygd och frihetens tillflykt. Den har på en gång varit "Fattigmans päls" och förblivit basen i den svenska nationalekonomin. Johannes Ekman, kulturjournalist på Sveriges Radio, tar oss med på en resa till skogen i vårt inre. Med skönlitteraturens hjälp vill han fördjupa ämnet skogen som inre upplevelse. Han skriver i inledningen: Historien om skogen i vårt inre är historien om den eviga spänning som följt mänskligheten mellan det vilda och det tämjda, mellan natur och kultur, mellan bygd och obygd, mellan det kontrollerat civiliserade och den okontrollerade utmarken. Skogen har på en gång stått för skräck och frihet, yttersta fattigdom och slit och romantisk naturdröm. Följ med till den eviga vildmarken i oss alla, till skogen och dess människor, idéer, väsen, historia, drömmar, rädslor, fattigdom och skönhet.