Berättelsen om den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom och hans djärva kamp för att stoppa kung Leopold II:s människoslakt i Kongo. ”Under många år var det endast en Kongomissionär, en enda, som vågade med sin själ i brand av passionerad vrede över de fruktansvärda ting, som hans egna ögon skådat, att ställa till ansvar kung Leopolds agenter i Afrika och kung Leopold själv i Europa. Han var svensk. Hans namn var Sjöblom.” I dag skapar girighetens krafter kaos i östra Kongo-Kinshasa. I kampen om landets naturrikedomar, främst coltan och andra värdefulla mineraler, har våldtäkter blivit ett vapen som krossar familjer och lokalsamhällen och därmed gör kontroll över fyndrika landområden möjlig. För över hundra år sedan gällde kampen i dåvarande Kongostaten framför allt gummi. Det ut vanns med hjälp av tvångsarbete, tortyr och hot om dödsstraff för den som inte levererade begärd kvot. Invånarna flydde, hyddorna brändes ner. Under sina resor i det inre av Kongo fick E.V. Sjöblom (1862–1903) makabra” kvitton” på människoslakten: stympade och sargade kroppar i floderna, nedbrända byar, fasansfulla övergrepp. Med risk för eget liv berättade missionären om vad han såg. Han gjorde det i privata brev till USA, England och Sverige, och även i artiklar i Wecko-Posten som kom att citeras i svensk och internationell press. Han var en av dem som öppnade omvärldens ögon, så att man kunde genomskåda Leopold II:s bluff. Vad den belgiske kungen ”sålt in” som ett kristet, humanistiskt civilisationsprojekt var i själva verket ett av den mänskliga historiens värsta rövartåg. Vittnet som vägrade tiga är ett läsvärt och viktigt dokument om en missionsbragd. Ur Dr Denis Mukweges förord: Tack vare Sjöblom – och en del andra modiga människor – vaknade omvärlden så småningom upp och insåg vad som pågick där djupt inne i Afrika. Den svenske missionären var ett ögonvittne som vägrade tiga. Som vågade utmana den ekonomiska och politiska makten. Sjöblom var bara 41 år när hans utslitna och febersjuka kropp inte orkade mer. Han begravdes i Afrikas röda jord, i hjärtat av det Kongo han älskade, men minnet av hans livsgärning får inte dö. Den svenske baptistmissionären E.V. Sjöblom är ett föredöme som inspirerar till kamp för rättvisa och rättfärdighet, och till kamp mot den girighet som trampar på mänskliga rättigheter också i dagens Kongo. Och på många andra ställen på vård jord. Därför är jag glad att Birger Thureson nu skrivit en bok om E.V. Sjöblom, en berättelse som bygger på solid faktagrund. Min förhoppning är att den ska få fungera som en väckarklocka. Också i dag behövs nämligen röster som avslöjar orättvisor och orättfärdigt förtryck av mänskliga rättigheter.