Alla sorgsna unga män
"Dexters första känsla av upprymdhet avlöstes av rastlöshet och missnöje. Den extatiska känslan av att förlora sig själv i henne var förslöande snarare än stärkande. Det var lyckosamt för hans arbete under vintern att dessa extatiska ögonblick var sällsynta. I början av deras bekantskap hade det för en tid känts som om det fanns en djup och spontan ömsesidig attraktion – den där första augustimånaden till exempel – tre dagar med långa kvällar på hennes dunkla veranda, med märkligt matta kyssar under de sena eftermiddagarna, i skuggiga bersåer eller bakom trädgårdsspaljéernas skyddande galler, med morgnar när hon var fräsch som en nyponros och nästan blyg inför att möta honom i den begynnande dagens klarhet."
Ur "Vinterdrömmar"
"De återvände och livet började. Storskaligt. Luella upptäckte att hon var en förnäm dam. Det förvånade henne ibland att den formgivna lägenheten och den specialtillverkade limousinen odiskutabelt var hennes och inte den intecknade förortsbunga lowen, tagen direkt ur 'Ladies Home Journal', och förra årets bilmodell, som ödet istället kunde ha skänkt henne. Hon blev än mer förvånad när det hela började tråka ut henne. Men det gjorde det”
Ur "Dispaschören"