”Tröst, i konventionell mening, är lika kontraindicerat som lugnande mediciner till en människa i akut kris eller sorg och kan förväntas ha samma effekt. Tröstens budskap är, fritt översatt: du får inte tänka som du tänker, du får inte känna som du känner, du får inte beskriva din situation så som du beskriver den. Detta är tvärtemot vad den av sorg drabbade människan har behov av att höra.”

Om man nu inte får ge tröst, vad skall man då ge istället? Den här boken, som på ett överskådligt sätt sammanfattar en stor kunskapsmängd, ger svar på den frågan.

Boken vänder sig till alla människor. Den vänder sig till såväl professionella hjälpare som till alla som vill försöka förstå egna och andras reaktioner på en smärtsam förlust och som vill vara till stöd och hjälp för drabbade medmänniskor.

”Att möta människor i kris” kan användas i all utbildning, från vårdgymnasier till vidareutbildning av läkare. Boken hjälper läsaren att sortera redan gjorda erfarenheter och är därför väl lämpad för arbetsplatsutbildning inom t ex äldre- och handikappomsorg eller inom kyrkornas verksamhetsområden.