"Döden är förnekelsens moder." Så anger Georg Klein utgångspunkten för sin nya bok: människans närmast obegränsade förmåga till önsketänkande, hennes behov av "söta lögner".   Som vanligt rör han sig i sina essäer över vida fält. Han skriver om Inger Christensens Fjärilsdalen, och den ungerske 1800-talsdramatikern Madách, om virusen i Jerusalem och ett tredje "möte" med Peter Noll, om biologin som "den lysande drottningen", vår tids mest spännande vetenskap, och om cancern som en kriminalitet i cellernas värld. Men genom hela boken löper en plädering för klarsyn och förnuft, en tro på människans möjligheter att leva utan att förneka verkligheten.