Sverige är världens mest jämställda land, med världens mest jämställda män. Åtminstone framställs det ofta så, både i offentlig debatt och i vardagliga samtal. Denna bild av den normale svenska mannen upprätthålls dock genom att något annat – eller någon annan – skapas som avvikande, annorlunda, obegriplig eller sjuk.

I den här antologin diskuteras hur det som uppfattas som goda handlingar används för att representera det gemensamma, medan våldsbrott, kvinnomisshandel och sexism förklaras som ett verk av Andra män. Är det därför som män som misshandlat kvinnor har så svårt att se sig själva som kvinnomisshandlare? Är det därför som fördomsfulla stereotyper av invandrarmän används som förklaring till brott eller sexism?

Hur kommer det sig i så fall att även feministiska män skapas som avvikande? Och vilka föreställningar utmanas egentligen när äldre män beskriver sina växande bröst som sexuellt laddade och njutbara? Varför kan män med funktionsnedsättning inte debattera hjälp till sex utan att ses som kvinnoförtryckare? Eller varför är pedofilen så närvarande i samtal mellan unga män på ett behandlingshem, medan mäns sexuella våld mot barn är så frånvarande i svenska diskussioner om mäns föräldraskap och män i barnomsorg?

I Andra män diskuterar forskare från antropologi, genusvetenskap, socialt arbete, sociologi och ungdomsvetenskap hur Andra män pekas ut som avvikande, men också hur dessa män hanterar utpekandet.

Redaktörer för antologin är Rickard Jonsson, verksam vid Stockholms universitet och Lucas Gottsén, verksam vid Linköpings universitet.