”Vilken slutsats bör dras inför en civilisation som sjunker ned i teknokrati och oförmågan att tänka”? Raoul Hausmanns fråga, som också är vår, kan förefalla uppgiven. Läsaren av Den excentriska förnimmelsen vet dock att inget är mer fjärran Hausmann än uppgivenhet – författarens förkärlek för utropstecken (gärna dubbla!!, tredubbla!!! eller rentav fyrdubbla!!!!) signalerar klart och tydligt att det snarare rör sig om en stridsskrift än om en elegisk reflexion över sakernas tillstånd. Och Den excentriska förnimmelsen kan som helhet läsas just som den sene Hausmanns kanske mest konsekventa försök att svara på frågan ovan, att till varje pris bjuda motstånd mot ”den pyramid av blod, svett, lögn och avföring som vi kallar civilisation” - ur Gustav Sjöbergs efterord