Jag är en bibliotekarie, fångad i en gammal vakts kropp, som vill komma ut. Jag har läst hela mitt liv men aldrig fångats av poesin. En dag för några år sedan fanns den där. Utan tanke började jag skriva, på tunnelbanan, i vardagen och när orden bestämde att de ville skrivas. Efter några års strödda anteckningar från vardagen, från resor på tunnelbanan, från olika möten gör jag mina reflektioner. Spridda tankar nu i en bok, sökande efter det äkta.

Karl Sandberg,
Blackeberg 2021