När ett hus vaknar men man själv får ligga kvaroch lyssna på steg, småprat, susande vattenledningaroch ljuden av medmänniskor som gör frukostslutar tankarna ofta med tre punkter

Under natten var det de stora vattnen som taladeoch månens stenmassor på rymdpromenad.Är det för att himlen är farligare än underjordensom man sover tryggare på mage än på rygg?

Det är fullt med människor i Per Lindbergs dikter – människor på väg till jobbet, på perronger, i gångtunnlar och utmed industriområden i förorterna. Men hans dikter har  också ett fönster öppet mot väster, mot solnedgången och döden - en av dem utspelar sig på Skogskyrkogården med dess 100 000 döda. Gemensamt för samtliga dikter är dock en barnslig storögdhet och en beredskap att ta emot känslor varifrån de än kommer.   Hans nya samling är hans största och rikaste hittills - utan att tveka går han sin egen väg inom den svenska samtida poesin.