Mahmoud Khalil föddes 1944 i den lilla Palestinska byn Aqer och är sedan 1976 bosatt i Järfälla utanför Stockholm. 1948, / i denna sorgsna natt som sedan öppnade sina porter mot det som vi ”Palestinier” kallar ”NAKBA” drevs jag bort från (Kärleksboet) - min lilla by Aqer. Landsflykt blir min längtans hemstad – ständigt/. Poesin för Khalil är: / Som den blindes vita käpp. Käppen vägleder den blinde mot det fria. Dikten leder mig till mig själv. Där igen kan föra mig vilse. Bara diktning befriar mig från plågan av att vara/. I denna volym ”en Zigenerskafjäril” liksom i författarens tidigare volym ”Var mig en flod kvinna 2003” är huvudteman: ”Kärlek & saknad”. Saknad, speglas författarens utanförskap och rotlöshet samt en aldrig sinande längtan efter det land som han och hans landsmän förvägras. /Världen såg och ser ännu på oss med slocknade ögon. O herre vill du ändå att jag skulle frysa ner mina känslor, varför hade du då skapat mig till människa? O mitt arma fosterland. Din skönhet är en gåta, som alla vill ha, men igen vill lösa/ Kärlek: Författarens kärlekslyrik är intensiv, passionerad och bejakande som bara arabiska poesin kan vara. – en rik och sensuell hyllning till kvinnan. /Så vackra dina ögon är, din kropp så mjuk så nätt, bilden av dig är den enda, som skönheten ramat in och klätt. /