”....som blåklocksblomman, en tunn liten fjäril blå...... ”. Ja, lika skör som den är också livet för oss människor. En verklighet som vi ofta flyr genom att gömma oss bakom ytlighetens och rädslans grovmaskiga skynke. I den här poesiboken skildras människans sköra och förgängliga tillvaro genom nakna och suggestiva betraktelser. Ibland kryddade med subtila sarkasmer men också ofta färgade av det där oförgängliga och nästan odödliga. Nämligen kärlekens evangelium. Boken innehåller även den verkligt suggestiva kortnovellen ”Längtan kröker rumtiden” om ensamhetens vånda och till sist också en liten betraktelse över tiden i ”Ännu dansar Sandi”.