I början av seklet lade Frederick Winslow Taylor grunden för synen på ett industriföretag som en effektiv organisatorisk maskin. Henry Ford introducerade något senare den standardiserade massproduktionen i bilindustrin som blev modell inte enbart för industri men även för sjukvård och annan verksamhet. På 1970-talet utmanade Toyota den amerikanska bilindustrin och vände många av de invanda föreställningarna på huvudet. Toyota förfinade den organisatoriska maskinen och demonstrerade att mångkunnig personal och efterfrågestyrd tillverkning åstadkom både bättre och billigare bilar. Japansk industri blev den nya förebilden. Under 80- och 90-talen har den amerikanska dominansen åter gjort sig gällande.

Boken visar att såväl den amerikanska som den japanska modellen för industriell organisation utgår från antaganden som i grunden är felaktiga. Boken avslutas med en diskussion av och exempel på andra lösningar som ifrågasätter den auktoritära hierarkin. Dessa lösningar utgör försök att ge de vackra orden om ”de anställda som företagets största resurs” ett reellt innehåll.