Denna bok handlar om böcker av svenska författare som på olika vis har rötter som sträcker sig till utlandet. I sitt skrivande förhåller de sig till egen eller tidigare generationers exil. De kan sägas ha ett kulturellt dubbelseende. Jascha Golowanjuk flydde från Samarkand undan bolsjevikerna. I Sverige blev han en älskad populärförfattare. På 60-talet lämnade Theodor Kallifatides Grekland för att söka jobb i ett fjärran Norden. I årtionden har han kärleksfullt skildrat både sitt nya och sitt gamla hemland. Augustpristagaren Göran Rosenberg föddes här som barn till överlevande från Auschwitz. Susanna Alakoskis finska bakgrund och fattigbarndomen i Ystad har präglat henne och gett stoff till hennes böcker. Zinat Pirzadeh, Marjaneh Bakhtiari och Hassan Loo Sattarvandi hör till en hel rad av svenska författare med rötter i Iran. Hamdija Begovic har vuxit upp som svensk därför att Balkankrigen på 90-talet drev hans familj hit. Sami Said från Eritrea drev under flykten från land till land och från språk till språk, sedan gjorde han svenskan till sin så att recensenterna häpnade. Ana L. Valdés är flykting från det som för några decennier sen var dikaturernas Latinamerika. Deras och ytterligare ett trettiotal författares böcker tas upp i I exilens spår. Dodo Parikas (f. 1956) är journalist och författare. Han föddes i Stockholm som barn till estniska krigsflyktingar. Detta är hans andra bok för BTJ Förlag om böcker och deras författare.