Betongarbetare och Bästeman. Walter Nilsson. Min storebror. Som från en position på stjärnhimlen. Eller på Olympias hedersläktare. Assisterat och väglett mej mellan stackarmar och mesansegel. Utan dej skulle berättelsen om Jävlahavet aldrig blivit skriven. Utan dej skulle jag aldrig lärt mej hur ett bondeoffer sker. I schackspel eller under historiens vingslag. Ålafiskare och fruktodlare. Nils-Folke Nilsson. Vår store lille far. Sedan länge ror du båten från en annan kust. Men nu vakar du bakom mej under skrivprocessen. Blåser cigarrettrök mot taket. Harklar dej och påpekar att: ”Så där kan du inte skriva.” Rättar till luggen under baskern. Lägger till: ”Men det här stycket ser bättre ut.” Från köket kommer doften av nystekt sill. Jag hör dej Ruth Elina. Vår mor. Fars strävsamma livskamrat. Som tillreder en festmiddag. I fiskarhuset. Päregröd och stekt sill. Grovt bröd och gräslök. Du är den starkaste i hela världen. Starkare än banden som håller oss ihop.