Loka vill inte till skolan. Det går inte. Hon kan bara inte, hur mycket hon än försöker. Skolan är platsen där hon inte får finnas, platsen där det är så svårt att andas. Platsen där Wille finns. Så fort hon får chansen så smiter hon iväg till djuraffären. Där kan hon sitta i timmar och titta på råttungarna när de leker. Råttorna är bra, de förstår utan att döma. Men en dag går Loka till parken istället. Där möter hon Mohammed. Kanske kan han bli en vän. Han är i alla fall tyst, precis som hon. Det är trevligt. Mera grå än svart och vit är en berättelse om att inte få lov att passa in. Det är också en berättelse om att svänga in på sin egen väg, och om vänskapens läkande kraft.