Maskrosen blev en symbol i svensk politik när miljöpartiet bildades 1981. Det tog sju år för Gahrton & Co att komma in i riksdagen i det s k säldödsvalet 1988. Sedan dess har tillvaron för de grönas parti varit skakig, i Sverige som i flera andra länder.
Miljöengagemanget utgör fortfarande partiets existensberättigande. I takt med att miljöfrågornas betydelse minskar som partiskiljande faktor i riksdagsvalen försvagas dock denna plattform i den allmänna opinionen. Desto viktigare har civilisationskritiken och kampen mot EU blivit för partiets identitet. Men klarar man i längden konkurrensen om vänsterväljarna med andra partier på vänsterkanten?
Mats Johansson analyserar miljöpartiets ställning, ståndpunkter och framtidsutsikter. Politiken sätts in i ett ideologiskt och filosofiskt sammanhang, där domedagsprofeterna och deras budskap har stor betydelse. Den hätska tonen mot socialdemokratin står i stark kontrast till dagens stöd för en fortsatt socialdemokratisk politik.
Fortfarande vill många människor i de rika länderna tro att vi har fått det sämre och framförallt kommer att få det sämre. Det är miljöpartiets livsluft. Minskar tilltron till framtiden, ökar de grönas chanser att stanna kvar i det politiska kretsloppet. Annars väntar upparbetning och slutförvaring.

Mats Johansson är kolumnist och författare, till bl a Kulturen och friheten, Frihetens idéer -- USA inför 90-talet, Den nya reformationen, Måndag klockan tolv, De svarta åren -- minnen från andra sidan