Ovädret hade kommit över henne från ingenstans. Hon kände hur en obehaglig rädsla smög fram över henne där hon gick i skogen. Gång på gång tittade hon sig över axlarna, det kändes precis som om någon var efter henne. Hennes hjärta slog hårt i bröstet och andetagen blev snabba och häftiga. Hon ökade på stegen och försökte ta sig fram fortare. Om bara Telux hade kunnat komma någon gång så de kunde försöka ta sig hem. Men vart var hem? Ovädret hade gjort så hon gått vilse och hade nu inte en aning om vilken väg hon skulle ta. En helt vanlig promenad i skogen hade nu förvandlats till en rädsla som skulle förfölja henne bra mycket längre än enbart den här promenaden. Hennes förflutna hinner nu ikapp henne och mardrömmen börjar om på nytt, nu med ännu mera hat och förakt.