Att vandra i en öken innebär att allt blir allt värre för varje steg. Hetta,trötthet, törst.   Ibland händer det att är det inte det ena så är det det andra och närman tror att allt är över så tillstöter nytt elände. En olycka kommer inteensam sägs det. Man kan ha maximal otur och ofta är den orsakad avandra människor som kanske handlar av illvilja men kanske oftare avoförstånd. På engelska heter det weary journey.   Vad ökenvandraren främst önskar sig är att se en skymt av en oas därdet finns skuggande palmer och porlande vatten. Vad en oas är vidmetaforiska ökenvandringar och vad det goda livet i stället borde varakan vi nog ha lite olika synpunkter på.   Låt oss följa Christina, Carl-Johan, Mette och Eva i deras otursförföljelseoch se hur det löstes och om lösningan var den önskade oasen ochvandringens slut.   Berättelsen handlar just om att det blir värre och värre. Den tilldrarsig i Stockholm, Lissabon och Windhoek, Namibias huvustad. Detges glimtar från miljön i de internationella biståndet där författarenhar omfattande erfarenhet. En thriller med inslag av polisarbete ochrättsväsende (på engelska legal procedural).