De som mest behöver samtal är de som minst kan föra ett. Vi som möter dem ska prata, inte så de förstår oss, utan så att de får ord för sin belägenhet och vägen fram kan skönjas. Författarna till denna skrift är psyko-terapeuter, som i sitt samarbete med sjukvård, socialtjänst, skola och kyrka, vill främja ett jagstrukturerande förhållningssätt i strävandena efter att ge dem som saknar ord en möjlighet att språkligt strukturera sin tillvaro, i förvissningen om att däri finns en bestående hjälp.