Hösten 2005 insåg jag var jag hade hamnat. Jag hade varit på väg länge ad inferos. Nu var jag där, oroligt kretsande över djupen och avgrunden, utan fäste, utan hopp. Det fanns inte ord för det, för där ingen botten finns får inte heller orden fäste.Men som i en dröm i fritt fall genom existensens stadier fick min hjärna nya molekyler, en ny miljö av kemiska substanser, som stöttar själen och ger anden fäste.Jag beträdde vägen upp ur inferno. Och orden kom till mig på vägen.Per Sundström, f. 1955, är medicinare, filosof och teolog: tidigare professor i medicinsk etik.