"Hästen ska bort från mina marker idag. Antingen hämtar ni honom eller så får veterinären ta ner honom. Jag struntar i vilket, sa Ragnarsson iskallt. Med det vände han på klacken och lämnade stallet. Men ute på den ödsliga stallplanen stannade han upp och sneglade sig omkring. Där över dörren satt silverskon och glittrade lockande. Det var ett perfekt tillfälle. Han tvekade bara en halv sekund. Det kunde väl inte skada om man försökte, eller hur? Ingen behövde få veta det. Han såg sig omkring än en gång, sedan drog han med fingertopparna över den iskalla hästskon …"