- Det är med största sannolikhet Anders som är död, säger en polistekniker till Lilian Gustafsson. Det är eftermiddag på nyårsdagen 1995. Lilian är ute och letar efter sin son tillsammans med två av hans kompisar. Polisens blåvita band spärrar av kajen i Norra Hammarbyhamnen. I en halvriven lagerlokal en bit innanför avspärrningen blixtrar fotoblixtar. Lilian vet inte att Anders ligger där. Situationen är overklig och ofattbar. Olycka eller mord? I boken Ringar på vattnet beskriver Lilian sin resa från totalt kaos tillbaka till ett hyggligt liv. Lilian Gustafsson är född 1951. Hon har sina rötter i den sörmländska myllan. Hon är andra barnet i ett genuint abetarhem med en bonddotter till mamma och en smed till pappa. Efter studenten flyttar Lilian till Bromma och börjar sin första anställning. Idag arbetar hon med administration inom Landstinget, hon har politiska uppdrag i Solna stad och är nämndeman i Svea hovrätt. På fritiden vandrar Lilian gärna i de svenska fjällen och under flera år arbetar hon åt STF bland annat som stugvärd i några fjällstugor.