Vad händer med ett land som inte längre förstår sig själv eller sin historia? Carl-Henning Wijkmark är sedan decennier en utpräglad och uppskattad kritiker av samtidskulturen, men han stannar inte där, han lyfter i sin nya essäsamling fram alternativen till dagens alltför lättsmälta kost: de klassiska författarskapen, den djupare politiska reflexionen.

Carl-Henning Wijkmark är mest känd och uppskattad som romanförfattare, senast med den prisbelönta romanen Den svarta väggen från 2002. Men han är också essäist och i Samtiden bakom oss har han samlat texter från det senaste decenniet.

Boken har tre delar: den första består av essäer om klassiska författarskap, bl a Thomas Mann, Heidenstam, Spengler och Vilhelm Ekelund. Det handlar både om nyläsningar och omläsningar.

I den andra reflekterar Wijkmark över historia och politik och där står Tysklands respektive Sveriges roll och plats i det nya Europa i centrum. Den tredje delen består av kortare, ofta syrligt vassa, samtidskommentarer.

Wijkmark är en skarp kritiker av tendenser till historielöshet och nationellt sinnad inskränkhet, och den här hållningen, ett slags radikalkonservativ kulturkritik, är genomgående i alla hans texter, oavsett ämne.