Få svenska författare har blivit så utskällda under sin livstid som Ola Hansson.

Mest kritiserade blev de tre prosaverken Sensitiva amorosa (1887), Ung Ofegs visor (1892) och Parias (1890), varav de två senare presenteras i denna volym. Författaren skrev Ung Ofegs visor utifrån ett hämndbegär efter den förödande kritiken av Sensitiva amorosa. Härvidlag uttrycker han sig enligt följande: ”O, du spyflugeyngel, det finns blott ett som övergår din ondska: din dumhet, din otroliga, måttlösa, elefantfotade dumhet.”

Hanssons intresse för den franska dekadenslitteraturen och symbolismen blir här tydligt. På samma sätt som i Sensitiva amorosa intresserar sig Hansson i Ung Ofegs visor och Parias för själens mörka vrår. I Parias, vars första novell dramatiserades av August Strindberg, är det förbrytarna och de brännmärkta som studeras.