"... Vatten som kommer nån annanstans ifrån, men som först här, och just och bara här, sammanströmmar till en lokal bild av upprinnelse, sammanhang, en livskälla." Texterna i Lars Anderssons Uppenbarelser handlar, med olika metodik, olika andhämtning, om betydelser hos platser, i "hemländer", i konstnärs- och författarskap. Om att plötsligt finna något eller själv bli funnen. Vem vet på förhand var eller i vem de stora sammanhangen har bestämt sig för att börja rota? Här växlar ögonblicksbilder och snabbt skissade vänporträtt med längre essäer. Det påträffas generationskamrater som Ernst Brunner och Klas Östergren likaväl som den Heliga Birgitta och Selma Lagerlöf, Hafez och Joni Mitchell, österlandsfararna Harry Martinson och Jan Myrdal, och Göran Tunström i "sin första krets" bland diktaraspiranterna på den grekiska ön Hydra. Vi färdas genom ett höstligt och biografiförfattande Norge, till sydindiska elvahundratalspoeter, värmländska självbilder, och i några små svängar in i själva människoskapets natur- och idéhistoria. Till stor del har bokens texter inte publicerats tidigare, ingen av dem har stått mellan bokpärmar. Den som är bekant med Lars Anderssons romankonst kommer att känna igen det direkta tilltalet och de rymliga perspektiven, den klarögda berättarförmågan och det seende bildspråket.