I tusentals år har människor trott på vittran och andra naturväsen. De har sett, hört, träffat eller till och med haft korta konversationer med vittror, vättar eller tomtar. Historiskt sett är det inte så länge sedan denna tro fanns hos många äldre människor. Man hade hört berättas eller till och med själv varit med om “närkontakter” av olika grad. Men vart tog egentligen vittror och andra väsen vägen? Varför träffar ingen på vittran nu för tiden? Mitt eget enda syfte med att skriva ned dessa berättelser var inte att i första hand resonera för eller emot vittrornas existens. Fenomenet vittran är tillräckligt fantasieggande och intressant i sig självt. Jag ville bara försöka bevara de många och spännande historier som jag själv hörde under min uppväxt. Namnet Herlog som finns med i titeln på omslaget är däremot äkta. Han var min egen farfar och bodde i en liten by öster om Lycksele i västerbottens inland. I berättelserna har jag tagit mig friheten att bygga upp händelser och fabulera fritt runt själva “episoden,” detta för att kunna skriva hela och läsvärda berättelser. Och det är alldeles sant att dessa händelser ska ha inträffat för över hundra år sedan i norra norrlands inland.