En helt vanlig måndagskväll efter träningen upptäcker Bea Carlsson något som inte är som det ska i bröstet. En skugga, kan det vara en knöl? Från att tycka sig vara mitt i livet, med heltidsjobb och familj, får hon en bröstcancerdiagnos och kastas in i en nästan årslång cancerbehandling. Plötsligt cirkulerar tankarna kring sjukdom och död och det är mycket som måste göras. Det är till exempel den skrämmande operationen, papperskassen full av mediciner och håret som ramlar av. Rädslan när pandemin slår till. Men bland allt det svarta finns också barnens uppmuntran, färgglada fåglar och framtidsdrömmar.

Bilderna som Bea gör under året är mer vackra än skrämmande. Det är den svartvita porträttserien, formade av en ny sorts kärlek till människor. Det är blommor i akvarell och akryl. Och det är de färgstarka kattporträtten som hon målade som ett sätt att hålla uppe humöret under cytostatikabehandlingen.

Illustrerat av hennes egna färgstarka, personliga och känsligt utformade teckningar och målningar beskriver Bea Carlsson behandlingarna, tankarna och de svåra frågorna som uppstod efter cancerdiagnosen.