Svenska kvinnor fick rätten att avlägga universitetsexamen 1873. Men tjänsterna de utbildade sig till var enligt grundlagen förbehållna »infödde svenske män«. De kvinnliga akademikerna tvingades organisera sig och kämpa mot Staten och Universitetet för att få utöva de yrken de utbildat sig till. Många av de kvinnliga akademiska pionjärerna var stora personligheter. Karolina Widerström, den första kvinnliga läkaren, var en sexualpolitisk föregångare. Anna Ahlström, doktor i romanska språk, var de kvinnliga akademikernas stora strateg. Elsa Eschelsson, briljant jurist och Sveriges första kvinnliga docent, satsade sitt liv för kvinnornas rätt. För hundra år sedan var motståndet öppet och brutalt, idag är det segt och smygande. Trots vackra ord om jämställdhet är de högre tjänsterna inom universitetsvärlden fortfarande ofta förbehållna män. Herbert Tingsten sade en gång: »Vi män har tusen knep att hindra en kvinna att komma fram.« I boken avslöjas några av dem.