Agneta Lenz reser till Lofsdalen i mars 2012 för en vecka i fjällen. Hon känner sig lika frisk som vanligt. I Lofsdalen debuterar en smärta i buken. Hemma igen insisterar hon på att bli röntgad. Av en läkare på USÖ får hon då till svar att hon är ”en kostnad för landstinget”. Några veckor senare är hon inlagd på kvinnokliniken på USÖ och bedöms vara ett fall för den palliativa vården. Diagnosen är en mycket aggressiv cancer. Agneta och hennes anhöriga vill inte acceptera palliativ vård trots läkarnas många övertalningsförsök. Till slut får hon en tid för operation. På väg till operationen blir hon upplyst om att det "inte är för sent att avstå". Boken beskriver sjukdomsförloppet och Agnetas liv som cancerpatient. Agneta känner sig fem år efter operationen, utifrån omständigheterna, frisk. Boken är en berättelse om hopp och förtvivlan och nytt hopp. Den är också en skildring av misstag inom vården. I den delen är boken angelägen läsning inte minst för vårdpersonal. Berättelsen lämnar läsaren både berörd och upprörd och det rena och lågmälda språket utesluter inte någon läsare. Pehr Olof Sundh