Tyst sonat handlar om en nu vuxen kvinna som berättar om sin storasyster Ros bortgång. Man får följa lillasysterns tankar och känslor vid själva dödsfallet, begravningen och de närmaste åren därefter. När hon långt senare återkommer till sin hembygd kontaktar hon gamla vänner och beslutar sig för att besöka byn där systern dog. Kanske för att nå någon typ av försoning och frid. Styrkan i texten är det känslomässiga mod med vilket författaren kastar sig in i minnet av svåra upplevelser utan några skyddsnät. Smärtan är renodlad, skarp och ärligt beskriven. Författarens något eftertänksamma skildring förstärker den förmedlade känslan. De tankar och känslor som återges kommer verkligen från en ung flickas hjärta. De funderingar som föds om livet, döden och hela existensen upplever många vid den första större förlusten och sorgen. Och vi som läsare kan känna igen oss.