Det växande intresset för filosofi har under senare år influerat närliggande ämnesdiscipliner som t.ex. pedagogik. Inom lärarutbildningen har detta kommit till uttryck i bl.a. diskussionen om den reflekterande praktikern. I denna bok ger författaren en historisk beskrivning av pedagogikämnets filosofi från Sokrates och fram till en ny, postmodernistisk pedagogik.

Boken innehåller tre delar. I den inledande delen resonerar författaren kring pedagogik, didaktik och autodidaktik. Särskilt beaktas autodidaktikens förhållande till didaktiken och den s.k. negativa pedagogikens tillämpningsmöjligheter när det gäller inlärning och utveckling. I den andra delen behandlas en rad filosofer som haft och har ett starkt inflytande över pedagogikämnet såsom Cartesius, Comenius, Kant och framför allt Sokrates. I den tredje och avslutande delen står praktiken i fokus, och särskild vikt läggs vid Donald Schöns diskussion om den reflekterande praktikern. Som en röd tråd genom boken löper idén om en teoretisk grund på vilken pedagogens praktik skall vila, en reflektionens praktik. Boken avslutas med ett utförligt person- och sakregister.

Reflektionens praktik är avsedd för lärarutbildning samt för andra samhälls- och beteendevetenskapliga utbildningar inom universitet och högskola.