Blodpropp. DVT. Djup ventrombos.
Relativt onödiga ord som man inte reflekterar så mycket över. Ord som kanske får en att tänka på en skrynklig farbror med svullna ben och rollator som behöver lite blodförtunnande medicin. En daglig medicin, det är väl inte en så stor grej? Ordet blodpropp betydde inget för mig heller. Tills dagen då jag själv blev som den skrynkliga lilla farbrorn, med svullna ben och allt.
Den största skillnaden mellan honom och mig var nog den att jag var 34 år och nybliven tvåbarnsmamma. Att själv få en blodpropp fanns helt enkelt inte på världskartan. I alla fall inte på min.