Bläddra

Att ta emot människor på flykt. Sverige hösten 2015. SOU 2017:12 : Betänkande från Utredningen om migrationsmottagandet 2015

Kategorier: Författningsrätt och förvaltningsrätt Juridik Migrationsrätt Nationalitets- och medborgarskapsrätt Särskilda rättsområden
Köp här

Att ta emot människor på flykt. Sverige hösten 2015. SOU 2017:12 : Betänkande från Utredningen om migrationsmottagandet 2015

Kategorier: Författningsrätt och förvaltningsrätt Juridik Migrationsrätt Nationalitets- och medborgarskapsrätt Särskilda rättsområden
Köp här
År 2015 kom det 163 000 asylsökande till Sverige, varav 70 000 barn. 114 000 av dem som sökte asyl under 2015 gjorde det under perioden septemberdecember. 35 000 barn utan vårdnadshavare ansökte om asyl 2015, varav 26 000 under årets sista fyra månader.

Utredningens uppdrag har varit att göra en kartläggning av händelseförloppet och att utifrån det analysera regeringens, de statliga myndigheternas, kommunernas och landstingens ansvar och beredskap inför situationen samt deras och civilsamhällets hantering av situationen.

Utredningen redogör för vilka lärdomar som kan dras för att stärka förmågan hos berörda myndigheter och civilsamhället att hantera en eventuell liknande situation.

Människor på flykt som kommer till Sverige möter en komplex förvaltning där ansvaret för mottagandet är fördelat mellan staten, kommunerna och landstingen. Under hösten 2015 möttes de som kom av engagerade och lojala tjänstemän som utförde sitt arbete med sikte på att hitta den bästa lösningen i en ansträngd situation.Utredningen har valt att redogöra för myndigheternas beredskap och hantering utifrån deras egna beskrivningar. Den sammantagna bild som tonar fram är både tydlig och varierad. Att ta emot så många människor på flykt under kort tid blev en stor påfrestning. Mottagandet skulle genomföras av en förvaltning som redan innan hade ett ansträngt läge. Bilden av hur den egna myndigheten eller organisationen klarade utmaningen varierar. Man har också olika uppfattning om den egna myndighetens och andra myndigheters förmåga till samarbete och samverkan.

Särskilt utredare: Gudrun Antemar