Som 15-åring fastnade jag i anorexians klor. Det gjorde mig olycklig, självdestruktiv, rädd. Jag kände mig korkad för att jag hade litat på alla lögner som ätstörningen hade dragit för mig. Jag var fast i en värld som ingen annan i min närhet hade tillgång till, det var bara jag. Jag och sjukdomen. Idag är jag 22 år gammal, friskförklarad och stolt över den jag är. Utan några större konstigheter tänker jag nu berätta hur den resan gick till, från livets början till alla utmaningar jag tvingades ställas inför genom åren som kom. Jag berättar hur jag sakta men säkert samlade på mig näring, inte bara i mat, utan i kärlek och lycka. Jag berättar hur jag äntligen kunde lägga ätstörningen bakom mig och istället bli näringsrik.